Om boken: 1992 / Förlagets sammandrag: "Dessa material är avsedda för tillfälligt bruk i 10:e klass i gymnasiet i kursen "Ny historia" istället för en stabil lärobok och täcker de viktigaste problemen i ny historia för 1898-1918. Manualen skrevs i början av återupprättandet av kapitalismen under reformerna av 90-talet. XX-talet och, inklusive, utbildningsreformer. Ett av målen för de pågående reformerna var den avsiktliga förstörelsen av det sovjetiska arvet på alla sfärer av det offentliga livet, och inte den minsta platsen i dem upptogs av processen att radera och samtidigt förvränga det historiska minnet som författarna till manualen hade för att ta hänsyn till "tidens trender", bevisas detta av själva uppkomsten av utbildningshandboken "för tillfälligt bruk." Ändå behåller manualen ett antal vetenskapliga element och traditioner inom historisk vetenskap, eftersom processen med förstörelse av humanistisk kunskap (främst historia) ännu inte har hunnit manifestera sig fullt ut. Året 2015 kan betraktas som en milstolpe i detta avseende, nämligen det ökända beslutet från den högre intygskommissionen, varefter vi kan prata om frånvaron av humaniora i Ryssland. Författarna försöker följa den förändrade politiska situationen och göra uttalanden om att presentera material ur ett civilisationsperspektiv. Detta tillvägagångssätt, trots sin långa existens, ger inte den nödvändiga systematiska presentationen och, på grund av vagheten i termen "civilisation", en solid metodisk grund, särskilt nödvändig i en gymnasieskola. I ett försök att följa "tidsandan" förklarar författarna också ett förkastande av "snäv klasstolkning och dogmatisk förklaring", genom vilken man tydligen borde förstå den dialektisk-materialistiska forskningsmetodologin (annars finns det ingen behöver prata om ett sådant avslag, eftersom läroboken skriven baserad på dogmatiska förklaringar inte kan anses vara vetenskaplig och inte bör rekommenderas för användning). Den moderna läsaren bör förstå att den snäva klasssynen och dogmatismen motsäger marxismens väsen och den sovjetiska historiska vetenskapens principer, även om de påträffades i skedet av dess bildande, såväl som i vissa publikationer av opportunistisk karaktär. Många av de bestämmelser som författarna till handboken lägger fram som nyskapande är i själva verket klassiska bestämmelser från marxistisk historievetenskap (till exempel, även om de tolkas märkligt i förordet, avhandlingen om den asynkrona sociala utvecklingen i olika länder). Manualen innehåller även direkta och indirekta referenser till det som var på modet i början av 90-talet. XX-talet teorier: modernisering, ”catch-up”-utveckling etc. som i stort sett har förlorat sin relevans för närvarande. Men inte desto mindre tillhandahåller manualen, om än i förtätad form, en faktabas som gör det möjligt att, med förbehåll för användning av ytterligare vetenskaplig litteratur, studera den aktuella perioden som en del av en skolkurs.